Skidsemester i Branäs

Ja, så har vi varit iväg på skidsemester med husvagnen. I år styrde vi kosan till Branäs, 7 mil norr om Torsby i Värmland. Cirkus 37 mil enkel sträcka och dryga 6 timmars körning med huset på släp, då inklusive ett långt middagsstopp. Vi körde upp strax före kl 12 i onsdags 24 febr, och var framme vid 18-tiden. Och då hade vi faktiskt stannat någon km innan och provianterat också. En "glad" nyhet som vi upptäckte då husvagnen stod riggad på plats, var att vi (tja, Niclas) glömt husvagnsnyckeln hemma. Som tur var så var den upplåst men vi kunde inte låsa om oss på natten eller på dagen. Och så fick vi fylla på vatten inifrån, och inte genom den käcka luckan utifrån som var låst. Tur i oturen så var luckan till toa-tömningen öppen, det tackar jag extra för. Stort tack till räddaren Freddan som skickade upp nyckeln så vi hade den på fredagseftermiddagen. Så, nu kommer vi inte att glömma den fler gånger:=).

Husvagnsekipaget!

Under torsdagen åkte vi själva i backarna. Jag med! Men framåt eftermiddagen hade jag gråt-ont i benen, kändes som förlossningssmärtor i vader och lår. Inte minst uppför i liftarna. Värsta träningsboosten för min del. På förmiddagen var det kallt som sjutton, i alla fall -16°C. Men temperaturen steg under eftermiddagen och låg sedan bara på några minusgrader resten av veckan även nattetid.

I början av skidäventyret. Strax före första backen som var röd...kunde kanske börjat lite lugnare för min del.

På torsdagsftermiddagen kring kl 17 kom så familjen Linderholm från Göteborg, som barna längtat så efter. Och då inte minst efter Oskar & Otto. Efter lite pulkalek så drog vi hem de 500 metrarna till campingen, där vi knödde in oss alla 8 i husvagnen. Och det serverades pulvermos och köttbullar åt hela högen. Helt otroligt att vi fick plats i vår soffa.

Mätta och belåtna.

Under fredagen och lördagen åkte vi så båda familjerna tillsammans i backen, i lite olika konstellationer. Amanda och Oskar gick i Björnbusarnas Blå skidskola, och Malte i minibusar Gul. Maltes grupp bestod av 4 fyraåringar, under ledning av 3 manliga lärare. De var jätteroliga, Give me five efter typ varje åk, och de två maskotarna Björnbusarna var med mest hela tiden. I Amandas skola var de också fyra barn, då med en lärare. De övade på svängarna, att hålla skidorna raka mellan svängarna och testade att åka baklänges m.m. Sista dagen fick de alla diplom!

Malte efter skidskoleavslutningen, läraren Oskar berömde Malte så...
Amanda svänger sig ner, i rosa till höger med getingväst.

Amanda och Oskar med sina diplom.

Fredagskvällen var vi en runda och åt middag i stugan hos familjen Linderholm, i Klarälvsbyn några km från backen. På lördagen (dag 3 i backen) tog jag en vilodag, men hängde med bra i backarna ändå. Man kan nämligen åka gondolliften upp till toppen och sedan strosa omkring däruppe. Och vara med, och passa upp på åkarna emellanåt. Malte och jag kollade sedan in lekrummet i restaurangen på eftermiddagen, och fick lite after ski känsla. På lördagen, efter dusch & snabb bastu, käkade vi alla pizza på restaurangen. Mysigt! Och fick ytterligare lite after ski känsla, med OS i bakgrunden.

Liftkungen Malte! Här snart på toppen av en lift ca 500 m. Åkte denna massor av ggr eftersom den går upp från hans älsklingsbacke, en blå kullig backe.
Värmestugan där nere vid barnbackarna. Samlingspunkt.
Grillhyddor lite varstans i backen var toppen! Här vid Björnidet. Vi hade som vanligt hamburgare med oss.
Vid Björnidet fanns även en uppskattad skoter, och en slänggunga.

På söndagen, när solen sken liksom den gjorde dag 1, så körde vi i backarna i omkring 2 timmar. Sista rycket! Extra kul var att Malte under de två sista dagarna åkte utan sele , som Niclas annars höll i (bra benträning för Nicke, att bromsa nerför backarna). Malte fixar nu att cirkla nerför backarna, även de blå, fast i bland blir det lite utförsåkning ändå. Ofta klarar han då att bromsa upp när backen planar ut. Några fall blev det också. Men humöret var oftast på topp! Lite gnäll emellanåt pga trötta små ben, och det är ju förståeligt. Mandis och Oskar körde en hel del off-pist, på de buckliga puckliga guppen i kanterna av backen nerför. Det var deras väg det, gick oftast bra.

Björnbusarna kunde man träffa lite var stans i backen.

Malte står på utan sele.